ღ Mitt Knasiga Liv ღ

Hej igen!

klockan är tjugo över två...
började tänka på kärlek.
hur kan man säga att kärlek är underbart ?
Visst alla nykära känslor och alla mys pys stunder man har är väl underbart,
men fan alla förhållande är skit egentligen.
man mår bara dåligt för att man bråkar,sviker eller hugger den andra i ryggen..
visst jag kanske inte har hittat den rätta men fan just nu tycker jag att alla killar är skit!
Ett förhållande är som ett fängelse för mig.
Alltind finns de några "regler".
Orkar inte med sådanna regler eller tjat om att man inte får gå på fest eller va med vänner eller liknande.
Jag får bara trubbel av förhållanden.
Och jag mår fan bara sämre när jag är i ett förhållande. 
När man är singel kan man göra typ lite som man vill. :) 
mycket skönare, fast de kan ju kännas väldigt ensamt o så.  fuck that -.-
Och kärleken lurar en alltid, de är så sjukt. 
När man tror att någon står en trogen så sviker den alltid i slutändan. 
Och när man tror att man inte har känslor för någon så finns dom där helt plötsligt.. 
Utan att man riktigt tänkt på det.
Jag har känslor för en person. 
Men vägrar få fram dom, dom har de bra i mitt hjärta. 
Orkar inte med kärlek. 
mitt senaste förhållande var bra, förutom att vi bråkade typ hela tiden . 
Och att de va lite små grejer som stod ivägen.
Har förträngt minnena som bara den. 
kommer knappt ihåg några stunder vi hade.
Jag älskade verkligen mitt ex.
Jag "dissade" mina vänner för honom.
Jag skrek och bråkade med min morsa för honom.
Jag förlorade mig själv för att kunna va med honom.
Jag hann aldrig tänka. 
tills en dag. " va fan håller jag på med"
Jag sa en massa saker som mitt hjärta kände.
men jag tänkte inte på hur jag egentligen mådde..
Och vårat förhållande stog still, allting va likadant dag in och dag ut.
Tröttnade tillslut.
visst känslorna finns där , men tänker glömma helt..
Visst har tänkt flera gånger att jag vill ha tillbax honom, för saknar honom väldigt ofta. för ofta.. 
Men de skulle bara bli idiotiskt endå.
Vi skulle vara tillsammans ett tag men sen göra slut.
Jag ser ingen mening i de?
bara slöseri med tid..
är nog lite vilsen när de gäller kärlek överhuvudtaget..
är så osäker och rädd när de handlar om kärlek.
Kommer nog aldrig komma över det riktigt, får väl lära mig leva med det..




http://www.youtube.com/watch?v=8SwYn9tUxlQ&playnext_from=TL&videos=Q2mNjeM1KO8




Förflutna

mitt förflutna, jag har försökt glömma.
Jag har försökt tänka på annat, och ta en dag i taget.
Har försökt skapa nya minnen så dom kan ta över de gamla.
Men de förflutna finns alltid där.
De är någonting i livet som man inte kan påverka, de finns bara där. alltid.
man kan sluta tänka på det, men det kommer upp i huvet ibland endå.
Har gått igenom rätt jobbiga grejer i mitt liv, och jag har försökt att dra ett streck över skit minnena.
Men strecket suddar ut sig själv. jävla skit
de förflutna följer efter oavsett vad .
Allt de gamla har gjort mig till den jag är idag.
men kan inte säga att jag är glad för det.
finns massa saker som jag inte kunde göra någonting åt, de bara hände..
och jag va bara där..
Helt hjälplös och stum.
Har kämpat så länge men har tappat min sista kraft.
Jag har alltid orkat resa mig upp.
alltid orkat se de från den ljusa sidan.
Men de är aldrig så lätt.
Jag tycker de viktigaste är att man har någon som man verkligen älskar,
någon man ser upp till, och kan prata med om saker.
Mitt liv är så komplicerat skulle vilja skriva ut allt här på bloggen men de är inte så lätt.
De enda jag kan säga till någon ifall den personen skulle må dåligt är :
Det blir bättre till slut, hitta rätt spår och sök nya vägar att gå, strunta i dom gamla. hitta ljuset igen!.
move on...
man måste alltid ta sig själv i kragen när man är nere men de är inte alltid första tanken man har.
Man måste lixom hitta en slags balans.
Man måste fixa ihop allt så att man kan skratta och le igen .
Jag gick igenom väldigt tunga grejer och jag klarade mig utan att falla tillbax till ångest skit tabbletterna och allt annat skit.  jag hittade en balans.
hur jag skulle göra om dagarna för att inte få panik och brista ut i gråt.
Ibland tror man att ingen lyssnar eller ser.
Det trodde jag förut.
Men när jag tänkte efter så hade lärarna på skolan frågat hur man mår och velat prata efter skolan,
men jag hade alltid gett dom dissen för jag orkade bara inte.
Sen en dag när jag pratade med en lärare mot min vilja,
så sa hon att hon ser en stor skillnad på mig.
hon kunde se att jag mådde dåligt. hon såg de i mina ögon och i mitt sätt.
sen öppnade jag mig för henne lite grann.
Och sen gav hon mig böcker o massa papper om dikter som gjorde att jag fick insperationen till att skriva
låtar och dikter igen.
Ingen kunde gjort de utom hon.
hon visste att jag mådde som bäst när jag skrev.
Nu skriver jag igen och mår toppen. har hittat min balans i livet.  
Visst alla har sina dåliga stunder, men vissa har inte den orken som andra.
dom faller direkt ner till mörkret.  och har inte orken att ta sig upp igen .
Och de är dom som ligger där i mörkret som jag vill hjälpa.
Men vet inte riktigt hur, för säger ingenting.
för att dom tror att ingen lyssnar.
Va uppmärksamma, ett rop på hjälp kan man säga med små bokstäver.
alla är värda att må bra. till och med du.
alla är värda att få stöd av någon.
och alla är värda att känna sig älskade.



Konstigt inlägg det blev.
02.20 började jag skriva och nu är klockan 03.05.
Tog ett tag.
Har tänkt på en massa saker nu.
Känner mig tom på tankar.
Kanske kan sova nu ? :)


hehe Godnatt sov så sött människor! ;*